Ens medvetande gömmer sig långt bortom för alla andra människor, det är dolt med ett par ögon som visst skall representera själens spegelbild, några ben, en kalufs och annat. Medvetandet kan väl beskrivas som en trädgård, det kan blomma genom skötsel, vatten och värme och vissna för att kylan kommer. Blommor som skulle bli vackra, försvann och kom inte tillbaka. Vem vilka är trädgårdsmästarna i denna trädgård då? Det är människor runtomkring i omgivningen, vissa stampar ner blommor, vissa gör de vackraste blommor och vissa får frön av denna trädgård att plantera i sina egna trädgårdar. Ibland är det en evig vinter, ibland en vår, ibland en sommar och så finns det en höst. En höst där man inser att grönskan och allt annat försvinner, våren kanske inte kommer på ett tag. Skillnaden mellan det yttre klimatet kan alla årstider existera samtidigt i medvetandet.

Vissa trädgårdar har blivit för evigt stängda för allmänheten, sinnen som på något sätt börjat strunta eller totalt ignorerar omvärlden. Är total isolation av sin trädgård något bra eller dåligt? Är det en sista utväg eller bara något som blivit en vana?

Finns det öppna dörrar åt folk som gör att man kan komma in till den kyligaste trädgården som blivit stängd? Vad är en chans för något?

En gran , varför en gran kanske man undrar?
Något så ytterst grönt nära en grå värld och en järnväg?


Bilden ligger på min photobucket och tillhör en dator som inte är min lilla gullegris längre,tagen på en mobil som la av i vintras. Jag kan väl nästan komma ihåg att gå omkring i skogen då, dock inte dag, månad eller liknade. Dock att det var mer än ett år sedan, jag brukade promenera med en eller två kompisar där eller mamma. Trots att det går nog att ta på sig ett par skor och gå dit snabbt, leta lite efter granen nära stigen. Granen är icke den samma, den har nog växt till sig lite. Jag är där fast ändå inte där, det är så i många tillfällen i livet. Då man har chans att spendera livet på samma plats ett långt tag, eller kunna återvända till ett ställe.

Det landet som ligger nära hjärtat är Spanien, där det byggs otroligt mycket. På ett år kan det ha kommit en massa nya byggnader som man inte ens såg att arbetet påbörjades på, dock så fanns det tre husskelett till höghus som hade stått hela min uppväxt och under den tiden av veckor som vi besökte landet. Sommaren 2009 fanns de inte där längre, det tillhör bara minnen och nog kanske någon turists bilder. Vem vet? Kanske kommer det stå hus där Sommaren 2010...

Men jag är fortfarande kvar, en dag kommer det nog inte finnas bevis på att tre stycken husskelett någonsin har funnits där. Marknaden kanske fortsätter in till de dagarna då det inte finns någon som kan garantera att det har existerat. Jag läste på någon svensk hemsida att människor är rädda för att de ska bli bortglömda efter döden, att alla vill bli ihågkomna. Vad är det för människa som lyckats att bli ihågkommen? Är det kändisar? Filosofer? Andliga ledare? Ibland gråter du för någon du inte känner.. som Michael Jackson, gråt som han hade det enda botemedlet till cancer och genom att han är död så kommer du och många du känner dö. Människor kan bli odödliga i andra människors sinnen, genom sina handlingar, hur andra människor såg en och bara genom att finnas på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt.


Dessa bilder under är Alfred Nobels testamente och en patent från honom, två dokument som gjorde honom till någon som inte kommer glömmas bort om samhället fortsätter i samma gångar som det är nu. Född 1833 och dog som 63 åring, ihågkommen i 114 år. Dock lite roligt att kungligheter går på hans årliga fest i Stockholm.

"Släktingarna fick bara cirka en halv procent av arvet eftersom Nobel ansåg att stora rikedomar som ärvs underblåser lättjan och bidrar till människosläktets försoffning."





"History became legend and legend became myth… and those things which should not have been forgotten… were lost…" Citat från filmerna som gav extra ihågkommande till herr Tolkien, dock inte till herr Tom Bombadil i böckerna.

En bild tagen på ett dammigt golv, det innehåller inte bara damm, möbler och diverse andra saker. Det innehåller böcker, böcker är något som kan ta några timmar att avnjutas, ibland dagar, ibland veckor och ibland år. Det finns nog chans att vissa böcker inte ens blir utlästa på livstiden, böcker som man baserad allt på. Trots att det skrivna ordet må vara svagt ibland, så existerar bläckets lag längre än svärdets. Bläckets lag må ha blivit sönderbränd, bortkastad eller något i den riktningen. Dessa små barn till böcker, åldrar må variera, från en från ursprungligen publicerad från 1786 till nog denna tidsålder.

Denna bild betyder att jag var på biblioteket, en plats som jag nog ursprungligen kom i kontakt med speciellt med på grund av att kören låg i lokalen bredvid. Från att ha gått från djurböcker (nog var det ganska naiva drömmar, men det är väl det som är sött med barndomen) till att läsa mer avancerat. Jag var nog inte ungen som hade förutsättningar att vara en läsare, hade nog talang då i att rita men pratet och skrivandet var nog inte det man skulle kalla optimalt för den åldern. Saker ändras, men det gör inte bakgrunden till ens liv.

Böcker är ju primärt som bakgrunder, antagligen till en person som var/är av kött och blod eller en fiktiv person. Historier om någon som funnits eller finns i tankarna. Böcker ändras oftast inte.. jo, det ändras... fast det är mer nyöversättningar och liknade.. för att kunna anpassa en helt ny generation eller generationer med sådana som lärt sig använda språket på ett lite annorlunda sätt. Det är lite som människor, ungefär samma omslag, man känner igen folk trots att deras celler ersätts, likheter i människor. Böcker orsakar känslor, det gör människor också. Vissa böcker eller människor lämnar större intryck på en, vissa glömmer man nästan bort eller glömmer bort helt.

Jag skulle ha tagit upp Markus Zusaks Boktjuven, vilken är en fascinerade bok om böcker och en flicka. Dock så ändrades sammanhanget lite från lite skum text till ännu skummare text. Dock så får boktjuven en poäng för att den omedvetet påminner om Terry Pratchetts döden trots att de olika "döden" är för olika bruk i böckerna. Terry Pratchett och Markus Zusak är både briljanta författare som jag en dag hoppas att bekanta mig med fler böcker av. För böcker är lite som människor, intressanta ibland, ibland tråkiga och ibland är de som man måste ha..




Jag tror ingen har intresse vad en 16 och en cirka fjärdedelslår har att säga om så mycket,
fast man vet ju aldrig.. Folk kan ju överraska en.

Vakandet och den slutgiltiga erkänningen av att det är en morgondag , mest p.g.a av ett andra sms. Man inser att klockan är lite för mycket för att kunna ta det lugnt, dock så fanns det en äldre liknade DNAstruktur med körkort och bil tillgänglig. Icke ta det kommunala och virra omkring på halvt okänd mark för ens fötter.

Sedan så kom det en tids väntan som sedan resulterade i 200 kronors hastiga bortgång, sedan ännu en väntan för att det hela skulle börja. Ge biljett till en man som tar bort ungefär en fjärdedel för att sedan sätta sig på valfri plats i parketten. En annan väntan som gav bortgången av en sockervadd, bortgången av fantan har ännu icke skett.

Just då, började det hela. Ett äventyr som upplevs från en bänk, en man som nog berättar för sitt barnbarn eller barn vad som händer bakom en. Kan inte förstå att folk har sådan kroppskontroll, sådana förmågor och annat.
Det är väl sådana förmågor som nog inte utvecklas i detta samhälle vanligen. Cirkusen är ett ställe där barnfamiljer går och ser på yngre kvinnor med ibland ytterst lite kläder, korsetter. En värld som går ut på tydligt kroppsspråk, stämning och fascination.

Dock en kamera som inte ville vara med, men som lät en låg batterinivå ta några bilder som icke finns här. Vid dock senare tillfälle la en kolbaserad livsform ut lite bilder.

Detta är två stycken cellklumpar som heter Maya och Jennifer, det är väldigt mysiga människor varav Maya var första gången jag träffade utanför Jennifers msnade och liknade (dessutom enda, men kommer förhoppningsvis inte vara sista gången heller). Jag har aldrig varit på en cirkus när jag har varit äldre, nog varit på en cirkus när jag och mina syskon var yngre. Det var väldigt coolt att uppleva ett cirkustält igen (ett sådant har jag dock varit inne i, kyrkan brukade ha möten i ett på campingen), men clowner och alla talangfulla artister av olika slag var en ny upplevelse.

Denna upplevelse hade något med drömmar och uppfyllningar av dessa städer i hjärnan, jag läste en bok som handlade om en Miles Wednesday och en tjej med vingar osv. Drömstaden att gå på cirkus kom genom den boken, samt lite gamla saker man sett på tv. Det är verkligen något speciellt att uppfylla en dröm, vare sig drömmarna är stora eller små. Att uppfylla drömmar i detta samhälle är sådant man inte tänker på, man är som en programmerad robot som gör saker utan känslor ibland.. men de gånger man kan använda sina riktiga sinnesbanor är roligt.



Sockervadd är utsökt. Popcorn med för den delen tror ja' Jennifer tycker




Väntan



Popcornhatt [x] Cigarett-clownnäsa [x], sådana där jackor i
bakgrunden är roliga att ha på bild

Jag har försökt att odla en blogg lite förut, dock så var det inte bra jord, tillräckligt med vatten eller luft.. Eller vilja.
Nu är det väl chans att ödsla sina tankar som är ytterst oformulerade när man kommunicerar med någon till något mer formbart. Att kunna ge chansen till tanker som inte får någon ton i världen som flyter förbi.

Det är rätt, ordbajseri. Rent sådant också. En tråkig vardag med en ganska pessimistisk person som gillar böcker, manga, anime (detta dock i mindre utsträckning) och andra saker. Ibland lägger jag märke till saker och tänker väl i ett perspektiv som är likt många andras, men människan är en sådan varelse. Originalitet finns i ett mycket litet mått, resten är väl oftast skillnader som folk isolerar varandra med och så vidare.

Denna blogg kommer väl ha en del funderingar, små berättelser ibland, små händelser, större händelser och sådant som bara händer i 86400 sekunder per dygn.